Idag körde jag dag 9. Jag kan inte riktigt fatta att det redan gått 9 dagar. Imorgon är sista dagen på nivå 1, vilket känns härligt. Jag är stolt över mig själv att jag faktiskt stått ut i 9 dagar och inte gett vika än. Mycket är tackvare stödet från min älskling som lagat middagar och på andra sätt sett till att jag fått den där halvtimmen jag behövt varje dag.

Idag körde jag först 15 minuter på elipsmaskinen som uppvärming, och det hjälpte lite. Vaden gjorde inte så ont. När jag körde på maskinen insåg jag att jag trots inte trodde det har fått bättre kondition. Egentligen är jag inte "färdig" med nivå 1, på det sättet att jag inte klarar alla övningar helt under den tidslängden som dem gör det. Men jag klarar majoriteten av dem (bara 2-3 st som inte går). Det ska bli spännande att se hur stor skillnad det är på nivå 2. I värsta fall får jag väl trilla tillbaka på nivå 1 någon dag till.

Jag måste tipsa om ett kanonbra mellanmål. Bullarna är inte alls så söta som kanelbullar och i början hade jag lite problem med det. Men nu tycker jag dem är goda som dem är. Man blir "mätt" på dem och klarar sig fint till middagsmaten (inkl ett träningspass innan maten). Väldigt goda med en kopp tee kl 15 när sockernivån doppar :)

Jag lämnar er med denna härliga bilden från middagsfrid. Vi hörs imorgon!